notice.

Jag vill vidare.. i livet alltså, det känns som att jag står och stampar på samma ställe! Något måste hända snart .. jag lever i ett slags vakum av montomi.. samma sak om och om igen .. 

Vet att studenten kommer bli en milstolpe men - det känns som det är flera tusen mil kvar till stolpen så att säga. jag vill att något ska hända NU!

Nu är det helg, jag är ung så allt kan hända? .. jag vet inte om det stämmer men man kan ju hoppas! NEJ, jag vill inte hoppas mer, jag vill veta: jag vill vara säker! Är så jävla trött på att behöva hoppas på allt hela jävla tiden, sen går allt bara åt helvete i alla fall.. Skulle hellre veta från början att allt kommer gå åt helvete om det måste göra det .. då slipper man bli besviken..

Idag är jag pissed off ja.. om det inte märks lxm .. ja hatar att misslyckas .. och idag tar jag hem titeln MissLyckad om man säger så.. fyfan vad jag hatar att jag har varit så jävla lat hela höstterminen. Det är betyg jag snackar om nu, man ser att jag inte har "varit på topp" under terminen - jag vet att man ska vara nöjd när man blir godkänd; men det blir jag fan inte! Jag blir missnöjd med allt som är under bäst och idag mottog jag mitt första Godkännt i ett ämne (på gymnasiet)... inget Väl eller Mycket Väl framför .. bara ett jävla GODKÄNT som skrattade mig i ansiktet ... När min filosofilärare sa det till mig gick jag bara därifrån medan han fortfarande snackade: ja, lite överreagarande kanske, men jag ville inte skrika på någon som inte förtjänar det .. det är inte hans fel att jag har varit lat som ett as hela hösten ... men fan vad jag ville skrika ..

idag fick jag som sagt tillbaka min längtan bort här ifrån... kanske vore bra att ta nästa år utomlands i alla fall? Eller ta ett sabbatsår från studierna, jobba som ett as i någon månad eller två och sen bara sticka.. LÅÅÅNGT bort... till överallt och ingenstans: se världen, få lite perspektiv saker och ting ... följa mitt eget motto: att leva medan man lever!