Idag är det 2 år sen mormor dog ='( , jag kommer ihåg den morgonen väldigt väl: jag vaknade och jag kännde mig seg i hela kroppen, mamma åkte till sjukhemmet för att vara med mormor. Jag måste ha gått upp runt halv sju den morgonen för ca 7:00 ringde jag mamma för att säga att ja blödde näblod och ville vara hemma från skolan, men när mamma svarade grät hon så mycket att jag inte kunde höra vad hon sa förutom - mormor är död. Det känndes som om hela min väld rasade - det fanns inte för mig: min mormor kunde inte dö! Jag, Stefan, Rikard, Therese och Malin åkte ganska omgående till stockholmssjukhem där mamma, moster Ingrid, morboror Leif, Leifs fru Ingerd och min kusin väntade.. de som ville fick gå in i det rummet där mormor: eller hennes korpp låg för att säga hejdå för sista gången. Jag gjorde det. Efter den dagen låg jag som paralyserad i en vecka ..  Det gör ont varje gång jag tänker på det .. Min mormor var hos mig varje dag sen jag föddes tills jag var 13 år - när hon började bli sjuk. Varje dag kanske är en överdrift men från och med att i flyttade hit till Nacka om mormor varje måndag-torsdag för att hämta mig och Rikard: först hos dagmamma, sen på lekis, möta oss när vi gick hem från skolan sen vart det även att hon hämtade Therese på dagis och senare även mötte henne efter skolan.... Mormor var den skom bakade kakor o bullar till alla kalas, köpte glass och godis till oss fast mamma hade sagt nej, lät mig dansa/sjunga/"spala" piano/ spela tvärflöjt/hoppa hopprep/rocka rockring för henne fast jag var hemma för att jag var sjuk - och sedan sa hon alltd hur duktig jag var på vad jag än gjorde.. jag kommer alltd att sakna dig mormor... och just idag är saknade enorm <3